i still can't grasp the concept that i wont live forever

satt vid middagen idag och tittade ut genom fönstret. lånt borta kunde vi se stora svarta moln fyllda av blöta regndroppar. det har varit så många naturkatastrofer den senaste tiden att man har börjat undra ifall världen kanke faktiskt kommer gå under snart. ifall jag visste att världen inom en snar framtid skulle gå under, vad fan skulle jag göra då? det är inte så att bara jag skulle försvinna, utan alla mina nära och kära skulle också göra det. jag får en äcklig känsla i magen som säger till mig, dont even go there.. men jag kan inte ungå att tänka i dessa banor. man blir bara mer och mer intresserad ju mer man börjat tänka på det. och ju mer jag börjat tänka på det får jag en större och större klump i magen. vem skulle jag spendera mina sista sekunder med? skulle jag se ljuset eller skulle det bara bli mörkt? jag vet inte. vill inte tänka på det.
men samma diskussion är det ju om vad som finns där universum tar slut. för universum kan ju inte vara oändligt, eller? vad finns efter det oändliga? svaret på det brukar vara ingenting. men ingenting är ju ändå någonting? usch. det känslan jag får av sådana tankar är inte härlig. blir bara nervös. vill gå och gömma mig under täcket i fosterställning och säga till världen bring it on, ge mig allt ni har att komma med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0